kall som en sjö -jungfru

Vacker som ett sagoväsen slog hon
med stjärten mot ytan, glans med
fjällen och log

jag tappade givetvis huvet, rakt
över bord, styrbord vill jag minnas
för det var där månen glans utan
vidare vackrast

kallsvetten rann, men inte lika ilsket
som spyorna ur mitt ransande inre

Båten den krängde både hit och lite
dit, av och an för att sen hissa upp
och ner på det vidrigaste vis

jo, jag spydde och bad i samma
horribla kväljning om nåd, om död
lika mycket som frid

Hon skrattade utan att röra en min

kastade med håret som skvatt en vid
båge av sälta över min bleknande nuna
där jag stod
vilt gråtande över detta besynnerliga ve

att behöva drunkna med både byxor
och skor intill något så välklätt naket
som Hon

ack,,