Det var med ett ohyggligt väsen han
gjorde entré, som alltid

snubblande på sin egen lie, vilken i sin tur
dagen till ära trasslat in sig i den svarta
svepningen av tvärvävd ull vilken han alltid
haft för vana att bära
eller Kåpan, som han envisades med att
kalla den, denna hopplösa pedant

klant

träskaftet gick av med en torr smäll och
där låg han, generat grymtande som en
kasse kullvräkt ved över köksgolvet

innan jag hann fälla min syrliga kommentar
över hans gemena klåperi stod han på fötter
igen, borstande dammråttorna från magen
- med hysch-fingret strängt
tryckt mot överläppen

eller det som en gång varit en överläpp

~Ja ja, hit med en sup nu, du vet lika väl
som jag i vad ärende jag är här. På med
kavajen, skit i hatten, det blåser ute

"fnys" -det vet jag väl din usla fåne, det
är ju höst. Skamliga torrboll...