Järnsmaken av din kyss rang som ekot av ett
ont minne djupt där inne, trots att det
helt omöjligen kunde vara fråga om mitt eget

tårarna fann sina vägar nedför mina
bleka kinder, och du fortsatte frossa

hungrig som ett vilddjur töstigt på mer

Först då slog det mig, att minnet var inte
något minne utan smaken av dig, det var
smaken av dig det var fråga om, ditt liv

det var dig jag upplevde, genom din död