Hon läser ondska i allt, ser onda runor
där andra ser frost
hon jämrar sig ilsket när andra sjunger
sommarens pris till ruset av forsens
högljudda brus och skogens djupt
blygsamma sus

först när hon lämnats ensam bland ruinerna
av sitt ursinnes vrede blir hon stillsam igen

och syns inte längre till.

Förrän kjoltygs gnissel skär, byxors knarr eller
tunga stövlars buller drar fram
eller gud förbjude någon just där aldrig så
fridfullt skulle råka somna en stund