Våt som en björk, trånsjuk som
den orimligaste dröm
vild som vårflodens rasande kraft när
den flödar över som allra ystrast

trotsiga fägring

hur kan man inte förgås av något
så yvigt, hur skulle det vara möjligt


Själv stöp jag där och då
-vid Oden,
så sant, jag faller än