Under en vildvuxen plym av
övervuxna ormbunkars väldiga
bladverk blickade hon upp

inte bländad, men inte helt
seende heller
däremot upprymd av en känsla
så stor att den vägrade hållas
igen från att vrålas rakt ut

inte helt bra

men skönt, och väl värt, för sen
var allting aska blott, en bränd
öken flyktig som en värdelös gas

det där ögonblicket tog hon
sen med sig, ut ur livet, ur tiden
och in i något annat

mer vet man inte, för dit men
inte längre nådde tekniken