Så som en människa med grusade drömmar och dimmiga vägar går balansgång på en sytrådstunn lina.

Så som bara någon med en bakgrund lika svart som en vinternatt kan uppskatta en framtid.

Så som den mjölkvita hyn hos en åttaårig flicka som lagar mat åt sig och sin bror är rörande.

Så som det dubbeltydiga i allt din vän säger med en min som kunde vara både bitter och lycklig.

Så som någon frågar hur du mår och när du svarar märker du att du talar till en rygg.

Så som tårar bara kan göra ont när man håller dem inne vid matbordet och när man vänder sig om och ställer ner disken rinner de för fullt men ingen ser.

Så som bara vissa ord i någons sång kan skära in djupt i hjärtat.

Så sköra är vi.