Flyg fallna ängel flyg, ve dig som barnen
haver mindre kär, ske min vilja

far och flyg

och den fula ängeln flög
-i en vid båge och kom snart tillbaks,
än mer ursinnig än nånsin förr

dels för att hon valt att göra som jag
sa, en sketen torrboll till humanoid, men
förmodligen mest för hon lyssnat alls


Och ängelns vrede var stor!

blott min egen varelses patetiska aska
nyser jag nu, in och ut i ett hopplöst
snortande av det mest sorgliga slag

sen flög hon, igen, fast nu på
helt eget bevåg

och i dess rasande vingslag skingrades
askan som nyss varit allt, och plötsligt var
just inget över huvud taget mer