Det dripplar, det dropplar
när minus blir plyss...
på webben man wopplar
i småbus och hyss
ty krokusen nicklar
och känslorna pocklar
i halsen som hicklar
när verben sig stocklar
i solgröna tanklar
av tövärme kysst
befrias snart anklar
av odygdens lyst...

Poeten förgäves må söka förmana
när kesande sinnen mest liknar en trana
som danslar och ryttlar
vid världsberömd sjö
så självklart de hyttlar
i vårvintertö

upp flyga de och poppla
fast skalden stilla står
glatt leka de och hoppla -
till högsta himlen når:
energiskt sen de bultla
på porten hos den Sankte
Och Pelle, sen! Han stultla
att göra sur den Fankte

ty Lucifer i middagsvila
gilla' inte skojet
på allsköns ondska lojt han fila'
stördes djupt av stojet...

Hans tordönsstämma mullrade
att mana fram respekt
fast diktarns mage bullrade
än muntert, än förtäckt

Att knyta hop en kvillersäck
av sinnen som blott stångas
den mödan jagar hungern väck
när orden fermt ska fångas...

På kvällens buss en ramsla
blev född av denna tramsla.

...

I lönndom tanken dröjde het...
Likt Galilei töjde
på gamla fäders tålamod
poeten repar hastigt mod
och viskar: "Likväl dropplar det...!"