mitt i ett slagregn slog vi läger, mitt på en
öde slätt, mitt i regnet
-vad annat kunde vi göra

försöka komma undan vore löjligt med mil
efter mil av ödemark åt alla håll, det ena
vädersträcket plattare än det andra

Och så öppnade sig himlen på riktigt, som
för att verkligen understryka vad som gällde

så där satt vi, högt skrattande som två förtvivlade
men lyckliga betraktare av vår egen belägnehet i en
svämmande pool istället för skydd

avklädda i väta inpå vår allra minsta litenhet
inför en värld så mycket större än oss, vårt
ynkliga tält och vår pinsamt naiva inställning
till den natur vi så fullkomligt förlorat kontakten
med

tills nu