för 776 år sen brann det ner till grunden,
allt som inte var gjort av sten,
eller gjord och gjord, sten är ju sten och
inget man gör, men hur som helst var det
just detta vad som blev kvar under all aska

källarn klarade sig oskadd eftersom den
utgjorde en naturlig del av själva grunden
vilken som sagt bestod av sten
fast berg egentligen, en enda solid klippa
granit med rötter djupt ner i fukt och mörker

nu sprack stenen för brandens intensiva
hetta och gången till dess innandöme föll
i tidlös glömska

Ändå minns jag vägen dit, jag känner varje
vrå, jag vet hur allt ser ut, hur man tar sig in

men för att göra det måste jag dö