Jag hann ju aldrig skriva
en vårdagjämningsdikt
men täckes ändå driva
en tes om ljus, på sikt...

Visst livas man av kvitter
och porlet från en bäck
förvandlas till ett fnitter
som jagar vintern väck

Men ljuset gör än mera...
ens sinne gör en volt
nu vill man promenera
och lufta vårlig kolt

Nu andas man begärligt
och känner gröna pirr
man glömmer allt besvärligt
och njuter sköna svirr

Och det beror på ljuset
nu flödar energi
man får det ljuva ruset
som ger élan, espri

Det lagras i ens sinne
och mognar fram mot natt
och där - i ljusets minne -
förlöses mången skatt