Det bubblar i mitt blod en rytm honnett
den kräver att få synas än en gång
den sjuder ystert, liknar fågelsång
Petrarca har den kallat för sonett

Den rytmen har en stuns på något sätt
som passar detta fruns i hennes prång
den lockar likt ett praktfullt blomsterfång
och känns i alla delar liksom rätt

Nog händer det att skalden ramlar kull
och undrar vart terzinen nu skall bära
men rytmen hålls förvisso stolt i ära

Om urnan än må tappa allt sitt gull
förbliver skalden trogen allt det sköna
som stundom sonettister vilja löna