Jag andas mjuk vårluft och lever på asfaltskänsla.

Dansar till babyshambles och hoppas på liv.

Lever för allt tätare skratt och sannare ord.

Lyssnar efter extra hjärtslag och letar potentialitet.

Har mest hittat subtitut och plast än.


Men det är okej så länge.


För jag kände ingen spetsig vind mot mina kinder idag.

Såg solen mellan två moln.

Mötte allas blick.

Sjöng med fåglarna.

Och någon sköljde en arom av sötma över mig.