En gång i tiden var jag slank. Naken låg jag på sidan, kröp närmare min älskling. Han lät sin blick och hand följa min kontur från bröstet nedöver höften, stannade till och mumlade med tjock röst "Herregud, vad du är vacker! Och den här linjen, från midjan till höften..." Han tystnade men lät handlingen tala med tusen ord...

Ett mycket kärt minne att återvända till när livet känns extra svårt. Ja, annars också. ;-)