i min barndom ritade jag ofta cirklar
romber
trianglar
rektanglar

fascinerad av geometrins
krumelurer

och djupperspektiv


flammande solnedgång
mellan två berg

en älv framför med
oproportionerligt stora

fiskar
vända åt samma håll

hermetiskt slutna
granar vid bergets fot

(inga kilande ekorrar
där inte
de fick egna ytor
vita runtom)

jättestora blommor
på stranden och något mindre
på ängen bakom



Wilmas frisyr
utan att lyfta pennan

en enda gång

i kanten
av den senaste

Beatleslåten...



boningshus
i perfekt perspektiv
bredvid jättelik
fallossymbol

förlåt - flaggstång



geometri skapade
ordning

motverkade mäktigt
mobbningskaos...



längre fram lärde jag mig
förvagliga

korta linjerna


vå-å-å-ga mera...

sudda ut
gå vidare

öppna cirklarna...



men klädmodellerna i
veckotidningen

blev lysande kopior
på fri hand

"det där har du kalkerat!"


i helsike heller!