Din hand så vacker
nu magiskt dekorerad
av samhörighets symbol
ditt finger bär samma stolthet som mitt
våra namn förevigade i dess briljans

Så enastående underbar
är din trogna närhet
gränslösa gånger hänförs jag
av dina ögons smäktande rikedom

Vackrare än morgonsolens guld
strör du framtidens stjärnor
med förtrollande sken
över allt som jag fattats

Genomträngande bedårande
bär du din aura
bländar mig ur balans

Allt som är du berör mig
till darrandets sista flämtning
ett nytt andetag skapas
och jag återföds
varje ögonblick

Kan jag utan att ta till lögn påstå
att jag känt så här förut
för något, för någon
har jag varit på en lika vacker plats
som nu, med dig

Nej aldrig min älskade
hade jag ett hem innan dig
aldrig ska jag tappa bort igen
aldrig förvilsna mig bland skuggor

Ringarna, tidlös evidens
av vår hemkomst