När vårvindar leka med fåglar tafatt
då lättar jag lättad min kappa
då ser jag i minnet hur vind jagar hatt
då fäster man ord på sin trappa

När myrorna krypa sin väg över sko
man skakar en smula på foten
från skogarna djupa hörs rop över mo
då växer en glädje i roten

Ty där bor mitt minne av fornare dar
där ropar ju skymningens storlom
då hade jag ännu en kärliger karl
som hyrde Fiestan... ja, fordom

jag hade ett liv som var mysigt och glatt
då flög alla känslor i farten
men nu är här ganska så frysigt, min skatt
och trögare är det i starten

Nu får mig de minnena värma som förr
mig skänkte de skönaste strålar
ty fastän så vidöppet gläntad min dörr
ej karlarna ser vad jag målar...