Bland stjärnorna i blom på himlens vret
har Månens unga Tjur gått ut på bet.
Med silverblad belagda är hans horn,
och pannans smycke är Ishtars planet.

I natten hördes någon slå en sträng
med djupa suckar för sin tomma säng
och sjunga som en nedstämd näktergal:
\"Ack, slagen ligger glädjens nardusäng.

Min rosengård är vorden vilda kratt,
mitt torn är plundrat på sin gyllne skatt.
När jag är fjärran dina ögons ljus,
blir dagen själv till molnbeslöjad natt.

Den törst som ingen källa har består.
En sorgens dag är lång som glädjens år,
och plågans hundar jagar livets hjort.
Var är min vän med myrtenlövets hår?\"

Ett moln har flugit bort ur mörkrets bo,
en fågel dristig nog att anförtro
sitt liv åt dagens gnisterögda falk
- det blöder efter hugget av hans klo.

Sin klinga av rubin har solen höjt,
och nattens panter har han undanröjt.
I skärvor ligger gryningens kristall,
och morgonvinden blåser på sin flöjt.