Efter ännu en natt

Av drogad sömn så
öppnar jag mina
rödgråtna ögon och torkar
bort saltdammet från
de bitterljuva tårar som
bildat stela rännilar
av sorg i mitt ansikte

Morgonen tycks särskilt
grym med sitt bländande
löfte om nya smärtor och
jag kan inte ens i mina
vildaste fantasier förmå mig
att förstå varför jag skulle
tvingas genomlida den
då alla mina drömmar
har vittrat sönder

De har blivit sockerspöken

Något för evigt
förlorat som hemsöker
mig i de jävligaste av
tider med en bräcklig
antydan till hopp som
hotar att smälta bort med
de tårar som rinner över
mina kinder när själen
desperat skriker på hjälp.

För det var nog aldrig meningen
att livet skulle levas med
Katharsis väntade i
medvetandets utkant
som en påminnelse om att
allting har ett slut och jag
kan inte längre finna tröst
i de tankar som jag klottrar ner
på känsloblöta papper.

Pappersrum av glas

Förtärande sorg och skimrande
glädje som tagit fäste på
papper i drömmar av glas brukade
täcka mina livlösa väggar med
symbolik av naken ärlighet
men som numera har vänt
stoltheten emot mig och
förvandlats till ett fängelse
av färgglada minnesbilder

Jag ersätter den lugnande
drogen med en annan
som skänker värme i min
kropp där den annars enda
värmen står att finna i
ångestens ärrande beröring
som klär min livssjuka uppenbarelse i

vacker rodnad