Omsluten av vallmo och slingrande humle
på den vackraste av sköra ängar
står en gammal stenbrunn

En gång en källa för önskningar
uppstigen från sagans land
som spred glädje och tårar
för alla som rörde vid dess klara vatten

Brunnen har tystnat nu

men en gång varje år, i minnen till tiden som var
så säger sägnen

att om man i brunnens djup
viskar dess namn
kan man fortfarande höra
sagorna eka

om vilda fjärilar, bruna hjortar och om Ester och det blå tornet...

och ikväll viskar jag, till dig vännen:

Vi saknar dig Chanel, kom tillbaka!