Midsommaraftonen vemodsljus
småningom sänker sin vinge
skänker min tanke ett annat rus
minnena avlägsna klinge

tänker på förr... på den kärlighet
livet de unga förlänte
känslornas styrka och härlighet
ungdomens rus oss betjänte

kivades kring där på Djurgårds äng
dofternas balsam oss smekte
livet då skänkte sitt högstpoäng
skrattet då känslorna lekte...

Skalden ånyo blir vemodsblank
aftonens "afton" sig närme
minnena flöda ur gisten tank
återge liv åt det fjärme...