med Påvligt sigill förmyndad steg han bredbent
till verket, vilt fäktande framför sig med en glödgad
Bibel högt hållen i vädret, spridande sitt stinkande
os av förkolnat papper fullt av heligt kväde

han krävde fri passage, gratis boende på orten
och mat i groteska mängder, han var ju trots allt
en Herrens dyra man prydd med så mycket prål
att han med pustande vånda alls orkade gå

från bärstolen till sängs, eller för all del till bords


Men pöbeln var trött, år av skattebelastning på det
lilla man inte hade var redan för mycket och snart
restes på det leriga lilla torget ett torrt högrest bål

varken fader vår eller bannor på latin hjälpte vår
arme Fader där han knuffad fram i smutsen kröp
mot en ve så faslig död
jagad av den fårskock han så ovarsamt föst framför
sig blint troende att han det rätta hela vägen gjort

ack så fel han hade

Men inte så lätt för en djupt indoktrinerad påvlig
företrädare att förstå som ägnat hela sitt liv åt
studier, bön och stillhet isolerad bakom högresta
murar djupt i klostrets svala sköte

sedan förstås duktigt skolad i självaste Vatikanen
av de mest briljanta lärda, ett sällsynt privilegium

Eller inte
då han lerig från pannan och ner snavade upp över
den ved som snart skulle göra honom till antingen
helgon eller blott en tyst not i kyrkbokens yttre kant

så han bad, ärligt gråtande med ansiktet förvridet
groteskt i plåga, ångest och ganska mycket sorg

men bålet var snart tänt och pöbeln skrek högljutt
förtjust åt sin vredes verk
fast föga kunde dessa kyrkans och konungens arma
skara ana hur stor vrede detta missdåd väckt

så stor defacto att därom intet skrevs