jag tror inte att någon är ute efter mig.
jag tror inte att allt som sägs handlar om mig själv.
jag känner inte längre skarp smärta vid tanken på det förflutna.

jag kan se skillnad på nu och då.
jag vill se den skillnaden och
jag välkomnar olikheten i de bilderna.

jag välkomnar tanken på förändring hos mig själv.
jag förändras ständigt.

jag känner tillit till tanken på att det enda som är beständigt
är att allt kommer att återvinnas, dö och födas på nytt.

jag känner tillit till mig själv och min styrka.
jag väljer att inte lyssna på de röster i mig som säger att
det gör ont, jag orkar inte, jag förstår inte, jag vet inte.

Det känns underbart. Jag orkar mer än vad jag har trott.
Jag förstår. Jag minns.

jag använder det jag kan och vet för att göra
förändringar i det ljusa och goda.

jag dömer inte de som inte ser sitt eget
ljus och mörker.

jag låter andra utvecklas i sin egen takt och
på sitt eget sätt.

jag lyssnar inåt och lyssnar på min styrka.
jag är inte rädd för att prova nya tankebanor.

jag vågar testa mina gränser emotionellt
fysiskt
andligt
mentalt och
sexuellt.

jag känner tacksamhet för
tak över huvudet
mat för dagen
ett leende från kassörskan
nya lärdomar
just den här dagen.

jag har förmåga att förhålla mig nykter
i förhållande till mig själv
mina relationer
mina känslor och
det som händer runt mig.

jag välkomnar speglingar från andra
så att jag själv kan fortsätta
utvecklas
upptäckas
växa.