Du står i köket och diskar, ett helt berg som jag inte orkat ta hand om för jag har jobbat natt och övertid om vartannat. Nu står du där, jag iakttar dig från köksdörren.

Det strömmar hårdrock ur radion. Din älskade Bandit såklart. Tror det är Slipknot, inte säker, kan aldrig hålla reda på alla olika namn, även om det är musik jag gillar. Du sjunger med för du har inte märkt att jag kommit nerför trappen och du har den där gröna t-shirten på dig som får dina ögon att lysa lite extra gröna. En blick ut genom fönstret. Ner igen på händerna, sköljer glas, ställer åt sidan, tar nästa.

Jag byter fot. Nu ser du mig äntligen och du sneglar till och säger ”Står du och spionerar på mig?” med en ton som säger passa dig du snart kommer jag och tar dig.

Och jag säger ”Ja” med ett litet trollfniss. Sedan trippar jag in i köket och boxar till dig på armen. Du rycker till och det skvätter upp diskvatten på både dig och den nydiskade omgången på bänken.

”Hörrudu” säger du och nu hör jag att det är väldigt nära bestraffning. Du spänner ögonen i mig och jag sänker huvudet lite och möter din blick. Lurigt Mona-Lisa på mina läppar. I två sekunder håller vi andan. Sedan tvärvänder jag och kastar mig förbi dig, åt fel håll så att du ska hinna starta, du kommer efter mig med ett ”Nu du!” och jag piper, rusar genom ateljén, ut i hallen igen, uppför trappan, blir lika hysteriskt anfådd varje gång och jag hör dig bakom mig och du är så nära och vart ska jag ta vägen sen rusar genom min hjärna.

Ett varv runt trappan där uppe och ett runt soffan och sedan får du tag på mig och lägger dina armar hårt runt mig som bara du kan och sätter tänderna i min hals som bara du kan och sedan känner jag dina fingrar inne i mitt hår, de är giriga och helt plötsligt lyfter mina fötter från golvet och det enda som blir kvar i mitt nu oändliga universum är det som är du, dina andetag dina ögon din hud dina läppar.

Bandit fortsätter spela i köket men det vet jag inte om.