Jag njöt en liten drickchoklad
i köket häromkvällen
och tänkte sedan ta ett bad
och skrubba vissa ställen…

Men doften från min drickchoklad
till barndomstid mig kastade
fast ej till sommargröna blad
i minnet överlastade.

Nej, till ett sjukhus tanken gick
min hemstads lasarett
där etersövd som barn jag fick
en vård med rikoschett:

av eterångor sändes jag
till höger hörn i tak
(passera' klockan - förmiddag!)
Mig täckte nåt schabrak.

Där låg jag på en halvhård bår -
det såg jag mycket väl!
Min kropp av folk i vitt gavs sår -
man hade sina skäl.

Förundrad jag betraktade
vad där vid sängen skedde:
oroligt man mig vaktade -
kirurgen teamet ledde.

Men sikten skymdes då och då
från hörnet där jag fanns
och etermasken den var grå -
det märkte jag i trans.

För mig är sådan eterdoft
blott positiv i sinn -
får gärna ta sig in på loft
och även under skinn.

Det var så kul att sitta där
i hörnet som en fluga
och se ett omsorgsfullt besvär
som faktiskt hette duga.

Så köp dig nu en drickchoklad
i brik-format! Just ”Muu”
har eterdoft som gör mig glad
i dåtids förra nuu!