att det var en dålig idé att stapla kanonkulor
mitt under brinnande sjöslag slog honom först
när stormen tog i på allvar

kulorna studsade stumt
mellan väggar och golv

snart upp i taket, i huvet och allt blev rätt svart

sen kom den, vågen som skälpte allt över ända
och skeppet hamnade slagsida till och alla kulor
rullade ut genom de vidöppna kanonluckorna

desperat dök han ut efter dem, hans älskade
kanonkulor fick inte gå förlorade, allt utom dem

Ack, havet var hungrigt den natten och allt som
snart åtesrstod var en famnfull drivved på väg
mot en horisont utan varken solnedgång eller
färg, utan sikt alls defacto då dimman låg tät