Snöflingor är mina ord som faller till marken i hjälplöshet.

Endast fukten dröjer kvar lik en viskning.

Vart tog det vägen?

Kraften som målade min omgivning i varma färger.

Svag är den styrka som uppehåller det flämtande skenet.

Matt är det avtryck min vilja lämnar kvar.

Händerna tappar livlöst sitt grepp av desperation.

Länge var du något som inte kunde finna sin definition.

Frågor jagade alltid sina svar.

Nu har de dröjande minnenas intensitet bleknat bort.

En gång så vildsint i föraktfull fördömelse.

Kvar finns bara en man med ångestfylld panik av ren fruktan.

Tankarna hittar inte något fäste inför det oväntade.

Synintrycket stormar in omöjligt att värja sig ifrån.

Känslan som stannar är en…

..borde ha älskat mer…