Varje dag trollet ut i skogen gå
Att sköta sitt dagliga verk
Och var dag han möter så
Rået i sin spindelvävssärk

Och rået hon ler
Viftar med sin ögonfrans
Och trollet han ser
Det rycker ofrivilligt i hans svans

Med glödande blickar
Ögon svarta som peppar
Hon låter sin tunga
Glida över särade läppar

Dag efter dag står trollet emot
Hans livs största hot
Och varje afton han återvänder
Till sin trollgummas lugnande händer

Men om natten han drömmer
Och i drömmen han glömmer
Sin gumma och sina små
Och famnar gång på gång det allra vackraste rå

Så en vacker dag
Blir viljan allt för svag
Och den kvällen
Får trollgumman somna ensam under fällen

På morgonen yr av kärlek och skam
Lämnar trollet älskogsbädden av mossa
Genom skogen han snubblar fram
Med hud som hetta och blossa

Undrar trollgumman var han varit?
Ja, men hon litar på hans svar
Att han i skogen vilse farit
Visste inte alls vart han var

Och rået hon vet
Trollet kommer aldrig åter
Kärleken bet
I mossan hon stilla gråter

Visst var det hon som förförde
Men vid själ och hjärta han rörde
På grund av en trolgubbe så skygg
Har nu rået för alltid ett hål i sin rygg