Ja, nog var han vresig
och tvärilsket lynnig...
i verken dock kesig
och o- (liksom) -kynnig

Sonaterna sköna
mig stundligen tjusat
de mysiga fröna
mig ofta berusat

Dock synes mig en ädel krans
av symfonier bäst
Och särskilt sjuans glädjedans
mig sänder till en fest

Sen unga år jag älskat den
för rytmens spänst och fröjd
en urkraft som mig bär igen
jag ryser, förs till höjd

Men strax jag snuddar kudden min
O Ludde, tack för nattaspinn!