Så glad och nöjd av hjärtans fröjd mig väckte
sonetten som i höstas skalden skrev
Den hade fått ett äkta mysigt drev
och nu den åter handen till mig räckte…

- Stig upp, stig upp! Ja, orden liksom läckte
igenom drömmens dimma... Musan rev
ett block från bordet varifrån hon klev
i schottissprång som glädjen föga stäckte…

- Nej, tänd ej lampan! Skalden vill ej gärna
bli nattligt störd av bråk och stök vid bädd
men kom igen när kläder skönt mig täcka…

Sonett och Musa ropte: Se, en stjärna
av äkta guld… Nu blir du bättre hädd
än någonsin! Då kan du gärna näcka…