Man skulle månne draga sig tillbaka

och putsa upp sin egen stass en stund

polera lätt sin trogna slitna skraka...

och glömma man på utsatt plats är rund

Och innan lusten åter i en brände

man kunde liksom dväljas i en lund

tills Musan milt ens diktargnista tände

till tapper id som blott kan kallas sund...

När brunnen sinar får man hylla duggregn

tag locket av - låt fylla upp till brädd...

Träd åter ut ur vad kan kallas skugghägn

låt världen veta - gör dig åter sedd!