Ditt ansikte är rosenkvarts,
vit jade dina händer...
Hur mina blickar fladdrar kring
är det till dig de vänder;
din blomning vecklar ut för mig
en vackerhet i sänder.
Din sötma och din beska blev
i drömmen mina fränder.

Men ingen vind kan föra mig
till dina fjärran stränder,
där vågen väller glasigt kall
mot gryningsbleka länder,
som skälver till av tystnader
och undandolda bränder.

Du är en mur av elfenben
runt torn och slutna gränder.

Jag skyr dig och jag flyr till dig
var dag som himlen sänder.
Säg, vem är du, som i mitt blod
är stigen ur legender?

Från himlen faller stjärnor ner,
som aldrig återvänder.
När hjärtats längtan brinner ut,
är detta det som händer?

Men varifrån är denna makt,
som släcker och som tänder?
Och vem är du, som tog min själ
med dina tomma händer?