Och den här hettan som ångar fram ur luften som en tjur kommer rusande störtar den rätt fram mot mig slår omkull mig, måste följa med, andas, andas mera, djupare, erkänna övermakten och min kropps svaghet mot naturens styrka lämnas oberörd är inte möjligt men nödvändigt att fungera i fyrtio graders värme tillåter inga kompromisser måste lugnas, strykas mothårs för att bli snäll igen lämnas itusliten av hettan och sättas samman igen som en trasig docka med bakvända armar och snett leende

någon har målat på den bruna smutsiga betongväggen och en annan har lämnat ett barn där att be om pengar, väggen är målad i en lycklig blå färg och barnet ler ett lyckligt leende och barnets ögon är svarta av likgiltighet och ordlös livslång väntan

och mannen därborta som är på väg till arbetet som städare hos den rika herrn måste lyfta sitt ena ben med båda händerna för att kunna förflytta sig han ler glatt när han hälsar god morgon till försäljaren på trottoaren och rör sig långsamt vidare, bevärdigar mig inte med en blick

och svetten som rinner utmed min ryggrad och det är tur att jag har en mörk t-shirt och långsamt måste jag kapitulera ge efter ge upp give in låta mig omslutas omfamnas genomsyras av denna värme som obevekligt rör sig framåt inåt och rusar mitt blod

en liten turkosblå fågel landar på den böjda trädgrenen framför mig och lägger huvudet lite på sned, kollar läget, undrar lite, börjar sjunga och för varje strof lägger sig kotorna i min ryggrad tillrätta och jag kan lyfta blicken

och till och med här, bland all denna smuts och all denna hopplöshet kommer bilder in i mitt huvud och det är pärlor som är svala och vattendroppar och sedan en glasruta med regndroppar på och nattfrost och kyliga morgnar med obönhörlig förmultning och Herr och Fru Trana som talar om att det snart är dags och allt detta och ännu mer av bara en liten turkos fågel som faktiskt bara vill sitta där och sjunga och som gör det

och solen som lyser rätt in i min hjärna och allt förvandlas igen och ögonblick av svalka som aldrig tycks komma men jag vet att jag har valt själv att gå här i detta inferno och utföra ett arbete och det blir min räddning för helt plötsligt försvinner självmedlidandet och jag kan andas igen.