stålhjärta.
du som försöker antända men aldrig kommer brinna.
du med kantig form, inte alls sådär som man trodde när man var liten.
du skaver i mig nu, med blänkade vassa hörn ämnade att skada.

stålhjärta.
du gör mig till en robot i senseptember och jag kallnar i bröstet.
utan färg och glöd är alla känslor en död massa i botten av en plåtburk.

stålhjärta.
det är en tidsfråga innan du slår mig sönder.
du bultar och du bankar i mig, lite mer nött varje gång och det går snart hål på mig.
fast du, inombords har du redan skapat många blödningar.

stålhjärta.
du varken sjunker eller stiger mig åt halsen.
men inom mig känns det som en bergochdalbana.
reflektioner försöker nå ditt inandöme men de studsar tillbaka och dödas.