Lite märkligt, men kepsen sitter kvar
och här sitter jag
med en vissen havsanemon envist
fastkilad mellan tänderna sen igår

vågornas våldsamma rörelsekraft märks inte
av här nere, allt är fullständigt tryckande tyst
och inte minst svart
men det är bara att bita ihop, tänka på nåt fint

-Botten upp..
var det finaste jag kom på, liksom

för på så vis blev bottenslammet moln
på den himmel jag aldrig igen skulle se