jag vill aldrig mer känna
doften av gräs

jag vill aldrig mer piskas
av haglande regn

jag vill aldrig mer blöda
ur blåslagna knän

jag vill aldrig mer krypa
i lera och dy

jag vill aldrig mer skrika
halsen torr

jag vill aldrig mer stekas
i gassande sol

jag vill aldrig mer
sätta mina dubbar mot marken

men jag måste
jag tror jag dör annars