Glädjen var så stor över Pip och de andra, men Den jag kallade Lille Pip var verkligen en liten söt pipig misse. Han kämpade så tappert hela dagen, vi försökte ge honom mat,men han ville ej ha. Han var hungrig och skrek, men då vårtan kom in i munnen spottade han ut den igen.

Kvällen gled fram och vi firade deras fördelse.


Vid halv fyra fann jag honom livlös och stel. Skrek av sorg och smärta, ville inte han skulle vara död. Ville återuppliva honom, men min kompis sa det var försent. Sittandes på köksstolen grät jag hejdlöst och ville inte släppa taget. Min kompis frågade om jag hade en plastpåse...
Han tog fram en och ville ta Lille Pip, men då skrek jag och ville ta farväl....

Pussade på honom
- Älskade Lille Pip vila i frid...
Min kompis grät också och just i den stund la jag ner honom i påsen, så han kunde knyta om....
- Jag lägger in honom i frysen, så håller han tills du begraver honom....
Tårarna var många och till slut satte han sig på huk och sa:
- Du hade inte kunnat göra något!!!!!

Sen ville han vi skulle gå till Lina och hennes små kisar....
Jag satte mig ner och grät medan jag pratade med Lina, kramade om de tre små kisarna som var kvar....
Insåg att det faktiskt är de tre som lever.... Jag log lite mellan tårarna, för dessa är så söta.
Såg helt plötslit de andra och klappade de. Hade klappat och sett de innan med, men eftersom Pip behövde så mycket hjälp så var jag tvungen att bara koncentrera mig på honom.

En liten kise liknar mamma, den ska min dotter få i julklapp..... Pip var den jag hade tänkt, han var min och kommer alltid vara min i mitt hjärta.
Tårarna faller och gråten kommer så fort jag tänker på min älskade kise....

Vill försöka tänka på Lina... Hon är ledsen och gick mot frysen idag. Tänkte det kanske var hennes lille son eller dotter hon ville se, så jag öppnade, tog ut påsen, och öppnade, tittade i den och fick upp min älskade lille kise, som hade lagt benen i kors och den ena framtassen såg ut att söka sig mot munnen. Mamma Lina kom emot den lille, tittade och luktade, luktade i påsen och insåg det var hennes döda barn. Jag satt på stolen.... Rätt som det var la hon sig tillrätta och jag la Pip hos henne... Hon puffade och luktade, sen tog hon i pälsen.... Hon tittade på mig och kom emot mig... Jag la kisen i påsen, sen kom hon efter.
Efter en liten stund återvände hon ut och tittade mot hallen, sen tassade hon ut från köket in mot de levande bebisarna....

Jag knöt ihop påsen medan jag åter sa vila i frid, sen bröt jag ihop om igen....

Nu har mamman fått se, känna lukta och förstå....




Vila frid

Du var den första av fyra som föddes, du låg och
pep vid din mammas tassunder soffan.
Du var den enda som var liten, pipig
och så svart.

Dina ögon är slutna.
Du fick inte chansen att leva.
De få timmar du fick
hann du älskas så mycket.

Din mamma saknar dig,
din pappa likaså.
De osynliga tårar faller
från din mammas ögon.
Nu kan hon aldrig dia dig mer.

Jag som skulle blivit din matte, gråter
och saknar dig.
Jag och min dotter hade tagit dig till oss

och gett all kärlek.
Min dotter önskade sig en svart kise
i julklapp av tomten, så du passade perfekt.

Lilla lilla Pip, vila nu förevigt
i frid så ses vi
i Nanginjala......

Puss på din lilla nos och kram
din matte