Det känns kallt
konstigt kargt
och det är som
att rummen har
tappat allt ljus

Hur kan ett hem
som är fullt av
liv ändå kännas
så väldigt tomt?

Alla dina saker
blir som små
nålar i hjärtat
och jag kan
nästan höra

Hur du skrattar

När jag går från
rum till rum
förväntar jag
mig nästan att
mötas av dig

Av din varma
röst och att få
känna hur jag blir
liten i din famn

Men istället för
dig så ser jag
inget annat än
den mörka
tomhet som

Du lämnat kvar

Sorgen sitter
inpräntad i
väggarna så
det är svårt
att inte sakna

Och det gjorde
så ont att tända
det där ljuset
för din skull

Men trots all
smärta så kan
vi fortfarande
skratta då vi
tänker på dig

Mamma