Natten svider fram trötthet
i mina ögon och jag har
så svårt att inte känna
tomheten här

Tystnaden som klär
ensamheten i mörker
och hur tiden smeker
sinnet till dvala

En vinge har berört
mitt innersta och viskat
fram en värme från
mitt sargade bröst

Men sorgen håller mig
i ett fast grepp och
det är så svårt att
känna någon lättnad

Jag är så rädd och jag
känner stundom hur
lusten att fortsätta
falerar att nå fram

Så jag tillåter mig inte
riktigt att känna trygghet i
den distansfamn som
kramar fram leenden

Av rädsla för att jag inte
kommer hålla hela vägen
och ifall jag skulle falla
helt handlöst i famnen hos

Katharsis