Jag saknar din magliggandes
korsbenslagda, något för magerlagda kropp
i stugan med maskätna bjälkar.

Saknar, fastän jag aldrig varit där.
Jag är bara linoleum och ordinära dagar
och stunder.


" men det händer att jag drömmer att vi korsar
våra fingrar mot himlen under den blommande
kastanjen och du suger på topparna
av mitt hår där, och du andas det varma i allt det
jag saknat och jag vet då att jag inte måste vara
stor. den skönaste gråten är den som inte gör
ont, utan den som spolar igenom, drar med sig,

den skönaste gråten är den som kommer av att
våra korsade fingrar släpper igenom himlen".


Och jag kan inte skriva poesi, och jag vet
att allting jag gör är för långt, men det gör inte så
mycket här, så jag lägger kinden mot ett plastgolv,
stoppar håret emellan och känner att det doftar
stickad kofta och vid min gud, som jag kan längta
efter dig.






" jag korsar mina fingar mot taket, i fyra
fönster och du finns i alla, och kastanjen kommer
att blomma snart.

det finns ingen anledning att försöka undkomma
lycka. så jag väntar tills du kommer. "