åh, som vi medvetet rör oss i samma banor.
snuddar varandras tankar så lätt som den vagaste smekning.
hur alla mina sinnen går på högvarv och är på helspänn.
jag färdas i nya rymder nu.

alla sekunder utan dig är blodiga timmar.
alla timmar med dig är flyktiga hundradelar.
och ändå står vi still.
fäller tusentals osynliga tårar.
och jag önskar att jag kunde torka bort dem från din kind.

men jag kan inte ens röra dig.
kanske skulle vi gå sönder, är jag rädd.
eller så finns vi inte över huvudtaget.
är kanske bara en skickligt skapad illusion.

för ibland i lysrörsljusen och mellan vardagstakten verkar du nästan genomskinlig.
din styrka är ett ansikte utåt.
jag vill ha dina svagheter och hata dem innerligt.
men du bevakar dig själv så hårt.
alla anletsdrag är skarpa, rena och jag kan inte hitta en enda svag punkt i dess mönster.

jag tog ett snedsteg och föll rakt in i dig.
du felade och såg in i mina ögon.
vi fastnade och kan inte sluta.