Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Några dagar hade gått, så jag ville prata med pappa, som är gammal och sjuk. Min dotter har aldrig pratat med honom, så detta blev ett bra samtal med både dotter och dotterdotter....


Samtalet med pappa

- Morfar är det du?
- Ja, det är det lilla vännen.
Ögonen glittrade som stenar, ansiktet sprack upp och munnen gick på henne.
- Vad gör du morfar?
- Jag har varit och handlat, skottat avfarten... Oj vad det ska bli skönt med våren.
- Morfar....
- Mmm vad är det lilla sparvunge?
Pappa satte samma namn på min lilla dotter som han en gång satt på sin dotter... Det var ett speciellt ord.
- När får jag träffa dig?
- Ja, du jag bor i Stockholm och mår inte så bra, men kanske till sommaren.
- Får jag prata med mamma?
- Lova att prata igen morfar...

Jag tog bort högtalaren, för jag anade han ville prata lite allvar.
- Pappa.
- Hej min lilla vackra dotter, sa han och hostade.
- Hur är det lilla pappa?
- Jo, du vet att ögonen strular, sen är inte benen okej.
- Nej, jag vet pappa.
- Jag saknar din mamma.
- Pappa, jag vet detta är svårt, men vad dog mamma av.
- Ja, du hon dog av cancer i hela magen...

Med ens stannade tiden, tiden som gått hade jag frågat dag ut och dag in vad mamma dog av, utan något svar.
En tår letade dig fram genom ögonvrån, för taggen som slitit mitt hjärta var just borttagen.

- Oj, sa jag med grötig röst.
- Mamma hostade blod, men det värsta var att ingen hörde hennes klagan, så hon fick dö utan behandling...
- Hu vad hemskt fick jag fram.

Jag mindes att pappa pratade något om en tid för mamma -95, ett par veckor efter mammas död. Det var till lugnröntgen.

- Tiden om hennes lungor kom två veckor efter mammas död...
- Det var så dags, sa jag och ville bara skrika av smärta.

Innan vi la på sa jag:
- Pappa, ta vara på dig, älskar dig, saknar dig.
- Öööö det samma älskar er mina sparvar. Sen hörde jag han kämpade med gråten.

La på och satt ensam i köket länge, min dotter lekte på rummet. Tårar rann sakta ner för mina ögon, ner mot kinderna, tills de nådde hakan. Försökte torka, torka, torka, men inget hjälpte!!!!

- VARFÖR SKA DETTA FÖRFÖLJA MIG?
- Mamma vad är det? Frågade min lilla dotter.
- Mormor...
- Vad mamma?
- Mormor.... Kunde inte prata mer, utan grät.
- Mamma, vad är det?
- Dog....
- Mamma....
- i cancer...
- Vad är det?
- Du vet min fostermamma, hon dog i cancer som växt i hjärnan.
- Mormor???
- Jo det är så.

Vi grät tillsammans då hon satt i mitt knä. Saknaden och bearbetningen kunde börja efter alla dessa år.

Morgonen efter.

- Morfar, jag vill bara säga hej, sa min dotter.
- Vad snällt av dig.
- Mamma och jag var ledsna igår.
- Varför det?
- Mormor... Mamma tycker det är jobbigt.
- Mormor var snäll, så jag förstår.
- Älskade du mormor?
- Jo det gjorde jag.

Eftersom min lilla dotter vill ha högtalaren på, så hör jag samtalet.
Jag hörde att pappa harklade sig och snöt näsan. Förstod att detta med mormor plågade honom allt för mycket.

- Pappa, jag ska se om jag kan lägga en blomma på mammas grav.
- Gulligt av dig.
Jag torkade en tår igen och sen började vi prata om annat.

- Vet du vad Molander betyder?
- Nej.
- Timmerhuggare, det är grekiskt.
- Oj menar du att det är så?
- Är det intressant?
- Jo visst är det det, sa jag och log lite.
- Jag är så stolt över dig. Tänk att du jobbar på Röda korset.
- Jag gillar det, sa jag och log.
- Sen har du kämpat hela livet.

I det läget ville jag inte berätta om min ekonomi, kampen mot mina inflammationer som plågar mig, då smärtan sätter fart.
Inte heller kunde jag säga att jag är singel...

- Det fixar sig ska du se pappa.
- Har du någon kärlek?
- Ja det har jag, sa jag.
- Det låter bra, se till att aldrig vara ensam.
- Det är ju bra det, svarade jag....


Vi pratade en massa saker om historia och pappas historia. För första gången i mitt liv kändes det som jag kom någon stanns ifrån.

Tänk att generna sitter så djupt i oss alla, tänk att vi inte bara kan stänga av, utan måste ta reda på var vi kommer från, då vet vi vart vi är påväg....

........Utan historia..... utan framtid.... utan framtid..... utan nutid......



- Mamma, hoppas du känner frid nu, jag vet att du inte kan prata, men det skiter jag i. Mamma vet du att din lilla sparvöga pratar om dig? Du är hennes stora fan... - Mamma jag gör det jag lovade och det är att bära med dig inom mig, för det är du värd....
- Jag skulle vilja prata med dig öga mot öga. Var det du som satt som en liten svart fågel utanför komputensforum? Det var en orange näbb och bruna ögon. Dina var blå, men var det du???
- Visste du det att jag började prata med dig inom mig?
Det verkade som den lille fågeln ville säga mig något....




MAMMA
PAPPA


ÄLSKAR

ER


Kan man älska jobbiga föräldrar, som är vilsna och själviska?

Då man kan möta de som vuxen och inse att det inte var själviska, utan bara inte hade energi kvar ens till sig själva inse att man själv inte är felfri.... Då finner man kärlek på ett vuxet plan mellan varann. Drar nytta av varann för att förstå.

Idag är jag glad jag har pappa, kan fråga hur jag var, höra och skratta, prata och berätta minnen... Det bästa är att jag idag har honom ett samtal ifrån......















































































































































































































































































































Fri vers av Filosofen2
Läst 802 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-01-17 06:48



Bookmark and Share


    eva m h
Tack för fin och levande läsning!
2011-01-17

  Lars E Jönsson
Lysande text...............fortsätt så, vi skåningar kan *s*
2011-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2