Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min bror var en gång min följeslagare, som gav sin lillasyster pussar på munnen och sa: "Älskade lillasyster, älska mig nu och för Alltid".


Till min älskade bror

Många år senare har jag upptäckt att min älskade storebror är på fel spår. Varför kan du inte vakna?
Du ringer mig och skakar, gråter, ber om stöd.
Jag lovade dig då vi skulle skiljas att aldrig svika dig.
Men den du sviker nu är mig och det vi en gång lovade varann, då elden brann runt oss.

Varför ska du behöva söka spriten?
Varför är jag förskonad?
Jag skulle bara vilja bära dig bort, trösta dig och säga:
"Jag är här, ta tag i min livlina, så kämpar vi tillsammans."
Jag vet att många avskyr den du blivit, men jag har hört, ja jag har hört ditt hjärta kalla...

Gråter som ett barn, vet att någon gång är du död..
Men hur??
Kan du inte sluta vara så förbannat envis?
Kan du inte ta tag i livlinan?

Älska dig själv så mycket att du kämpar.
Vet att brottets väg nått dina ådror, vet vilka fasansfulla
saker du gjort, men varför måste jag sluta älska dig?

Jag försvarar inte det du gjort eller gör, men den jag ser
är den söta bror du en gång var.
Varför tog monstret dig? Varför kysser du
spriten om och om igen obegränsat?

Blir så ledsen då glåpord kastas över mig bara för du inte kan
leva!!! Är det rätt mot din lillasyster?

Vill inte anklaga dig, men du ska veta att jag ligger om natten och tittar
upp i taket och undrar om du lever då det är tyst
i telefonen. Visste inte att syskon kunde bli så
olika, har Gud något svar?

Be till Gud om nåd så kan han ge dig det liv du drömt om,
eller är det en desperat tanke från mig?

Din dotter vill inte veta av dig, förstår du det? Jag pratade med henne
i telefon första gången i fredags...
Gud vilken känsla att våra gener är så starka...
Varför???

Jag vet att detta plågar min själ, men ska jag bara sluta bry mig?
Jag kommer ihåg i julas, då skrämde du skiten ur mig...
Skakande berättade du att ditt liv höll på att rinna ur dig.
Mina ögon tårades, men hur kan du göra så mot dig själv?
Du grät, bad om din systers varma famn, som du krupit in i så
många gånger.

Snälla, ge mig ett löfte, även om det bär på lögn att du ska leva tills vi
blir gamla.
Snälla lova mig det....


Älskar dig kära bror...




Fri vers av Filosofen2
Läst 494 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-02-15 15:54



Bookmark and Share


  SandraEriksson
Det är orättvist :(
Vet inte hur det känns om jag ska vara ärlig
Men nu förstår jag tack vare dina ord hur svårt det måste vara.
Du lär mig alltid något
Kramar till dig
2011-02-15

    Engelflickan
Starkt, känslosamt, igenkännbart.
Du är stark, glöm inte bort dig själv i allt.
Ta hand om dig!
2011-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2