"Mamma, jag har ont i magen," sa min dotter mellan sömn och vaket tillstånd.
"Mmmm," svarade jag och ville sova.
Rätt som det var hörde jag ett snyft, som fick min modersinstinkt att reagera direkt. Tittade mot hennes håll, men hon låg inte där...
"Mamma, det gör ont." Den späda rösten, som nästan blev bräcklig, fick mig att resa mig och gå mot toaletten, där hon satt.
Satte mig på huk och höll om den trötta, gråtande flickan mellan mina armar.
"Lilla hjärtat," viskade jag och tittade på henne, men hennes ögon var slutna... Tysta satt vi på toaletten och led båda.
"Mamma, det gör ont i magen, har inte kunnat sova."
"Jag vet lilla älsklingen, men du får vila idag."
"Tråkigt är det."
"Mmmm, men du, du kommer att bli så trött idag."

Efter en liten stund gick vi tillsammans in och la oss igen. Bolibompa sattes igång och jag försökte få lite mer sömn, men det ville inte min dotter... Hon tryckte sig nära mig och klappade på mitt huvud och sa:
"Mamma, sover du?"
"Mmmm, försök du också sova, så kanske det går över."
"Mamma, gillar du när jag kliar dig på ryggen?"
Sen tog hon sina lätta barnhänder och lät de gå i cirkalar, så jag somnade om.
Det skulle ju vara jag som kliade henne.
Men jag kliade henne i gårkväll, så hon ville ge tillbaka...

Några timmar senare var magen bra igen och vi var uppe.
Åt lite och sen började hon fotografera Tajsa lite.
Senare fick jag ett mess av en väninna, som har en dotter min dotter brukar leka med. De är av samma skrot och korn. Då de blir ovänner sitter de i varsitt hörn och surar, sen blir de vänner igen och kramas...
Min dotter vill styra lika mycket som hon, så det blir kollissioner ibland, men det är sånt de får lösa själva- och de klarar det så bra.

Idag kom jag och lämnade henne vid halv tre, pratade några ord med mamman, sen gick jag för att jobba några timmar. Med vetskapen att det skulle gå bra och att jag skulle hämta henne vid 19.

Vid 16-tiden kom jag till affären och började jobba. En ny voulentär ville börja, då vi satt mitt i fikat. Denna glada, positiva energin slog emot mig. Då jag började prata med henne, insåg jag att hon gick en utbildning för att kunna jobba på ambasad eller något liknande. Blev genast nyfiken till max, så mina öron blev kanonstora. Hon finansierar sina studier med att jobba på hotell och får det minsta bidraget från CSN....
Jag blev superimponerad....

Denna kvinnan kommer att lyckas, eftersom hon verkligen gett sig in på detta med öppna ögon. Den lilla tid hon nu har vill hon jobba inom Röda korset som voulentär.... Just såna människor behövs, för att vårt samhälle ska bygga på mer än bara pengajakt!

Många förstår inte varför man vill jobba utan betalning- men jag kan säga såhär att de jag jobbar med har valt att göra detta, just för att få vara en del av ett större sammanhang.
Trots jag går på Försörjningsstöd, så vet jag att många här i Sverige inte ens har det jag har. Då kan man inse hur stor hjälp vi gör för de mest fattiga människorna i Afrika. Utan vatten, dör människan, utan mat, utan några resurser kommer världen att gå under.

Jag minns då jag och min dotter handlat så mycket på Röda korset att mina tankar gick att börja där, så jag pratade med en kvinna och sen på lördagen började intervjun, som ledde till arbete på måndagen...
Nu har jag jobbat i två månader ca två dagar i veckan och känner att jag lever och mår bra. Socialt och många skratt får man...

Det var kul att komma tillbaka till min väninna, där min dotter väntade på mig. Märkte att de inte ville säga adjö, så de drog sig lite, men efter en liten stund blev det sorgliga kramar och löfte att de ska ses igen i morgon.
Kvittrande, studsande tog vi oss hem till tryggheten... Tajsa mötte oss med lycka.