Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vill ha dig (eller vem som helst som vill ha mig).

Om du slingrar dig runt mitt hjärta så ska jag inte hindra dig.
Jag vill väl, som alla andra, bli lite älskad bara.

Vill du fastna i mitt klister så välkommnar jag dig med öppna armar.
Du är en av tusen, så varför inte den rätte?

Jag vill ha dig att tänka på när jag stirrar ut från skolsalen.
När jag ser våren sakta breda ut sig över snötäckta tak.

Jag vill ha dig (eller vem som helst som vill ha mig)
att viska i mitt öra och få mig att rysa.

Jag vill ha dig att komma och möta mig på skolgården och begrava ansiktet i ditt bröst.
Vill se och höra alla frågande ansikten och viskningar.
Vill se dig lida.

Jag vill vara en att vara avundsjuk på, att vilja vara när man mest ser mörker med sig själv.
Och jag vill bli så genom dig.




Fri vers av Novemberrus
Läst 291 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2011-02-26 19:09



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando VIP
må du få kärlek, utav de tusen och en
2014-01-24

  Novak
klockrent!!
2011-02-27

    ej medlem längre
En väldigt fri och öppen inbjudan som jag verkligen kan känna igen mig i och spegla mig i. Om bara någon kom och slingrade sig runt mitt hjärta, om bara någon kom och fick mina känslor att vakna, och om bara någon kom som verkligen kunde beröra mig på djupet och få mig att uppleva alla dessa vackra känslor som beskrivs så skulle jag nog falla som en fura helt oavsett vem denna någon skulle vara. Jag skulle då absolut inte protestera eller resa några krav eller hinder i vägen. Och kanske skulle jag även uppleva just denna ännu icke-existerande person som precis den rätta fastän det finns tusentals människor i världen. Visst kan ensamheten ofta vara väldigt behaglig, men ibland så saknar man ju trots allt någon att verkligen älska. Någon att ge allt till och någon att dela alla spridda tankar och känslor med och som man vet finns där helt oavsett vad det är för väder osv. och vilka mörker man än må känna inombords. Ömhet, närhet, värme, rysningar och viskande ord i örat...Ja, ibland är det sannerligen förlösande känslor som man stundtals saknar och som man skulle kunna göra bra mycket för att åter få uppleva igen. Att verkligen fastna i någons klister kan ju trots allt emellanåt vara helt fantastiskt och underbart, även om det förstås har sina risker att helt och hållet förlita sig på någon annan människa för sitt eget personliga välbefinnande.
2011-02-27
  > Nästa text
< Föregående

Novemberrus
Novemberrus