Kunde inte sova, ville bara skrika!
Tårarna kunde inte komma,
men var nära.
Vågade knappt röra mig.

Var rädd.

Sidan om mig i den nya
sängen sov min dotter med
katten på magen lugnt
och stilla.
Såg på henne, hur
drömmarna måste fladdra
vackert, eftersom inga
ryckningar fick
hennes ansikte att röra sig.
Andetagen var gämna och
fridfulla, medan
lampans dova sken lyste upp
lite.

Den himmelblå tapeten ändrades
i den röda lampans svaga sken,
som inte störde min dotters sömn.
Stilla låg jag och försökte röra
huvudet, medan axlarna
nästan vreds sönder. En tår
pressades ut, för jag ville röra
mig.

Tog händerna för nacken, medan jag
satte mig mödosamt upp.
Tårarna rann sakta, men var tyst.

Ville inte störa.

Tassade upp, svepte morgonrocken
om mig, och tassade ut på toaletten,
för att se mig i
spegeln.

Tädnde lampan, som stack
mig i ögonen.

Vågade inte titta i spegeln.
Var rädd.

Tassade ut i hallen.

Stegen ekade i öronen.

Är jag sned i ansiktet?

Vågar inte se...

Ute i hallem såg jag i spegeln
och såg att ena sidan var svullnare
igen.

Tårar rann åter igen.
Tyst, tyst, tyst.

Tankarna malde om allt möjligt.

Släkte lampan på toaletten, tände i hallen.

Smärtan bet mig i ögonen, då
lyset kom...
Tog en Diclofinack.

Vill inte!

Vill inte vara såhär!

Varför smärta?

Svalde tabletten med vatten i köket.
Glaset skakade i handen...
Ställde det tillbaka det på vaskan
och tassade tyst tillbaka till min lilla ängel.

Hur kan du sova så underbart?
Lilla ängel, bara du slipper se mig såhär.
Tårar igen.

I morse, tittade ett par bruna ögon på mig
och log.
"Mamma, hur är det?"
"Inget."
"Mamma, jag vet att du har ont..."
"God morgon lilla ängel."

Tog beslutet att inte jobba idag.
Min dotter följde med mig att säga till.
Tårarna kom nästan då jag skulle väsa fram.

"Krya på dig, inte kul att må så."
Vi gick.

Handlade lite till i kväll med min dotter.
Ville skrika av smärta.

Kom hem, satte undan sakerna.
Gick till Röda korset med min dotter så hon kunde
handla lite kläder.

Fem kläder.
En svart kjol
fyra tröjor.
Min dotter la fram pengar och kände hur stolt hon var.

Hemma.

La mig igen, efter en massa smärta.

Efter några timmar sökte vi åter oss ut.

Köpte gips...

Gick hem igen och gjorde en kofigur.

Tre diclofinack, tre mot magen om dagen, så inflammationen
går tillbaka.

Svullen ont!!!

Tapper dotter, tapper sju-åring
Snäll, hjälpsam och tröstande.

Kram min lilla ängel.

Måste vinna kampen!