Då jag berättar att min dotter tar ut sina leksaker i storarummet,
ska såklart någon som kallar sig "storebror" säga:
"Lär henne bara leka på rummet!"
"Varför det?"
"Barn ska bara leka på rummet och inget annat!"
"Usch, tur jag inte har så hård syn på var gränserna går," svarar jag och tittar förtvivlat på den personen som uppmanar mig att strängt hysa in min egen dotter på sitt rum, bara för den absolut vill ha ordning så barn inte får någon plats alls.

Klart det ska plockas undan efter lek, bus, innan man äter och framförallt sover, annars får man ingen ro i kroppen.
Målarfärger har jag i köket, i ett speciellt skåp, där även lera och annat finns. Har för inte så länge sen städat ur det, för allt var i en enda röra.

Organisation gör att man finner allt med en gång och behöver inte städa. Lägger man det på samma plats, finner man det nästa gång man vill ha det.

Inte lätt att lära sitt barn var allt ska vara, men efter sisådär hundra gångers tjat ler jag och tänker:
"Nu har hon fattat!"
Ju mer jag har henne, ju mer inser jag att planering måste till, annars faller allt.
Inte lätt, då man är van att kunna äta när man vill, sova när man vill, kunna ligga på soffan osv, då barnet bara kommer varannan helg.

Fick plötsligt uppvaknande då jag upptäckte att mina slappa regler inte fungerade. Då jag hade henne hela sommaren var jag tvungen att sätta upp rutiner, så jag blev ganska fort kallad för hemsk, elak och inte så snäll som vanligt...
Höll fast vid det och insåg att det gick bara man inte tog i allt på en gång. Aldrig ge upp och ge efter då man väl bestämt sig!
Regler -är likamed att man bryr sig, men reglerna ska vara lätta att hålla, annars faller hela idén om att styra upp situationen...

Frågade min dotter hur en bra mamma ska vara.
"Ja, hon ska laga mat, säga vad jag ska göra, vara snäll och lyssna på mig, ge mig all tid jag behöver."
"Oj, så klok du är."
Tänkte att detta skulle jag skriva ner och sätta på kylen.

Det hon säger är att älska mig, vägled mig, lyssna på det jag säger, trösta och ge mig en trygg tillvaro.

I natt kunde hon inte somna, så jag försökte först krama den otröstliga lilla tjej, som skrek av rädsa pga en mardröm.
Vi tassade upp gjorde varm oboy, satte på en film, sen somnade vi till innan jag sa:
"Kom, så lägger vi oss i sängen." "Mamma, tänk om jag inte kan sova." "Du kommer att kunna sova, nu bär vi in täcket," svarade jag och klappade om henne.
Vi tassade in och la oss. Mycket riktigt somnade vi med en en gång. Min dotter lycklig att hennes mamma lyssnade, tröstade och gav henne tid.