Då vi stod och väntade på hennes pappa, sa hon rätt som det var:
"Där är den kvinnan med barnet."
"Just det. De skulle till barnets pappa," sa jag.
"Mamma, hon är nog ensamstående."
"Tror du det?"
"Mamma, men det är ju inte du, du har ju Magnus."
"Magnus?"
"Ja, han kommer ibland och hälsar på."
"Ja, så är det, men han är ju en vän, ingen kärlek."
"Mamma, när ska du skaffa någon?"
"Jag har ju dig, räcker inte det?"
"Jo, men mamma du vet."
"Jag vet inte om du skulle kunna acceptera någon ny i mammas liv."
"Nej, det skulle jag inte göra, men då jag inte är med."
"Då skulle du inte gilla att träffa den då?"
"Den personen får du hålla för dig själv....
Hennes pappa kom just då och vi skildes åt.

Jag åkte hem med bussen med tankar som varför hon vill att jag ska träffa någon....