Molnen lägger sig tätt
över himlavalvet,
mörkrets ankomst når
både hav och land.
Endast månens
styrka lyser upp och
blir som en spegelbild.

Kärleken spirar, då ett
par sakta flanerar längs
strandkanten, så vågorna
når fötterna och spolar
ut de djupa fotspåren till havs.

Skummet lämnas kvar tills nya vågor
åter sakta rullar in mot strankanten igen.
Dofterna, fångas upp och syrsorna
spelar i takt med näktergalens vackra
sång.

Tiden är inne, för ljus och värme, tidens
luftrum stannar och ljuden försvinner,
då de sakta stannar upp och förenas
i en djup, lång kyss, som fångar åtråns
lust och fägring.

Sakta de vandrar upp mot en sanddyna,
sätter sig och bara beskådar havets
oändlighet. Horisonten växer i takt med
sökandet.

Underbara sommarnatt, som aldrig tycks
ta slut, underbara ljuvliga årstid, då
allt liv har tagit fart och börjar blomma
ut, så hungern växer och lusten tar
över.

En kyss, en kram, en vild älskogsdand,
som aldrig vill ta slut.